Växjö stifts Biskop - Sven Thidevall

Stockholmaren Sven Thidevall växte upp i stadsdelen Brevik på Lidingö med mor, far och två yngre syskon. Pappan var präst.

- Kristen tro var en självklar del av barndomen, men tron måste göras till ens egen för att hålla. För mig var det ingen uppslitande kamp, utan mera något som gick i småperioder under längre tid, berättar Sven Thidevall, som upplever stress som största hotet mot att leva nära livets andliga dimension.

Om sitt yrkesval visste han bara en sak – inte präst!

- Jag hade sett alla avigsidorna, och de är många.

Efter en nästan färdig psykologutbildning kompletterade Sven med religionspsykologi.

” - Det var den intressantaste psykologi jag läst. Jag fortsatte med teologi av bara farten. Det var jättekul. Jag insåg vart jag var på väg, men har aldrig ångrat mig.

Sven Thidevall prästvigdes 1979. Sin första tjänst fick han i stockholmsförorten Spånga. Några år i slutet av 1980-talet var han komminister i Ålems församling.

I barn- och ungdomens Brevik träffades ”alla” i kyrkan. Samma människor som möttes i skolan och på andra håll, var också i kyrkan – om inte annat så på den stora julbasaren. Pojken Sven trodde att det var så överallt. Först efter att ha flyttat hemifrån, upptäckte Sven att Brevik var undantag, att kyrkan ofta var isolerad.

Han menar att dagens kyrka är i kris. Det är nödvändigt att hitta nya sätt att vara kyrka på. Sven Thidevall jämför med krisen för hundra år sedan, då kyrkan också behövde finna nya vägar. En av förebilderna är Växjöbiskopen Yngve Brilioth, företrädare för den då nya kyrkosynen.

Vid förra sekelskiftet uppstod det vi kallar församlingsverksamhet. Sådan fanns inte på 1800-talet.

- Det återskapade förtroendet för kyrkan och är ett uppmuntrande arv, menar Sven Thidevall.

En annan förebild är Einar Billing, som figurerar i doktorsavhandlingen ”Kampen om folkkyrkan”. Billing förlorade i riksdagen 1930, vilket gjorde att Svenska kyrkan blev ännu mer statskyrka än tidigare.

- Barn och ungdom avgör vår kyrkas framtid. Det finns många bra sätt att jobba, de goda exemplen kan spridas till fler.

Sven Thidevall ser diakonin som den andra stora framtidsfrågan.

- Vi i kyrkan är till för världens skull, inte för vår egen.

Växjö stift arbetar just nu med att försöka se allt i ett missionsperspektiv.

- Fortfarande lever bilden att mission är något som sker långt borta i svarta Afrika, där hedningar omvänds till kristendom. Det är inte självklart vad det innebär att leva evangelium lokalt, säger Sven Thidevall, som tycker det är bra att Växjö stift har ett projekt som bearbetar frågan. Mission är en viktig del av varje församlings grundläggande uppgift.

- Stiftet har stolta traditioner när det gäller missionsengagemang. Det är viktigt att se hur detta kan tillvaratas och utvecklas i nya former.